# DNS-inställningar förklarade – A, CNAME, MX och TXT

*Ingela Jönsson*
*11 november 2026*

> A, CNAME, MX och TXT avgör om sajten svarar och om e-posten kommer fram. Så läser du posterna, pekar domänen mot rätt server och undviker de vanligaste felen.

DNS-inställningar bestämmer vart din domän pekar: vilken server som svarar när någon skriver in adressen, vart e-posten går och vilka servrar som får skicka mail i domänens namn. Du ändrar dem hos den som håller i domänens namnservrar, oftast registraren eller webbhotellet, och de slår igenom först när cacherna ute på internet har löpt ut. Här är posterna du behöver kunna, hur du pekar om en domän utan att tappa e-posten och vilka fel som ger ett tomt svar i webbläsaren.

## Vad DNS-inställningar gör när någon öppnar din sajt

Domännamn finns för att människor ska slippa komma ihåg IP-adresser. När en besökare skriver in din adress frågar webbläsaren en resolver, i praktiken internetoperatörens DNS-server, vilken IP-adress namnet hör till. Resolvern letar sig fram genom rotservrarna, vidare till toppdomänens servrar och till slut till den namnserver som är auktoritativ för din zon, alltså den som har det slutgiltiga svaret. Svaret sparas i cache hos resolvern och på besökarens dator, så att nästa fråga kan besvaras direkt ([Domännamnssystemet, Wikipedia](https://sv.wikipedia.org/wiki/Dom%C3%A4nnamnssystemet)).

Därför är DNS-inställningarna en del av webbplatsens infrastruktur och inte något du ställer in i publiceringsverktyget. Innehållet ligger på en server. DNS är adressboken som visar vägen dit.

## Posterna du behöver kunna

En zon består av resursposter. De här räcker långt:

- **A** kopplar ett namn till en IPv4-adress. Det är posten som pekar ut din webbserver.
- **AAAA** gör samma sak för IPv6.
- **CNAME** gör ett namn till ett alias för ett annat namn. Den måste peka på ett domännamn, aldrig på en IP-adress, och den ska stå ensam på sitt namn. Inga andra poster får ligga på samma värd.
- **MX** talar om vilka servrar som tar emot e-post för domänen. Saknas MX-posten försöker avsändaren i stället med domänens A- eller AAAA-post, och där finns i regel ingen e-postserver. Då studsar mailen.
- **NS** anger vilken namnserver som ansvarar för zonen.
- **TXT** innehåller fritext och används bland annat för SPF, alltså vilka servrar som får skicka e-post i domänens namn, och för att verifiera domäninnehav hos olika tjänster.
- **SOA**, **SRV** och **PTR** finns också i zonen. SOA markerar zonen, SRV pekar ut andra tjänster än e-post och PTR används för omvända uppslag, när en IP-adress ska översättas till ett namn.

Alla poster har en TTL, en livstid i sekunder som säger hur länge en cache får behålla svaret.

## Så pekar du domänen till ditt webbhotell

1. **Hämta uppgifterna från webbhotellet.** Du behöver serverns IP-adress och de namnservrar de vill att du använder. Får du både IPv4 och IPv6 blir det två poster: en A och en AAAA.
2. **Logga in där domänen är registrerad.** DNS-inställningarna ligger hos den som hanterar domänen, inte hos den som bygger sajten.
3. **Välj metod.** Antingen byter du namnservrar till webbhotellets och sköter allt i deras panel, eller så behåller du registrarens namnservrar och lägger in enstaka poster själv.
4. **Lägg A-posten för roten.** I panelen skrivs den ofta som `@` eller som ett tomt namn.
5. **Lägg A-posten för `www`** så att båda varianterna av adressen fungerar. Glömmer du den svarar sajten på ena adressen men inte den andra.
6. **Kontrollera MX och TXT innan du sparar.** Byter du namnservrar följer bara det med som finns i den nya zonen. E-postinställningar som låg hos den gamla leverantören måste läggas in på nytt.
7. **Spara och vänta ut TTL.** Ändringen syns inte direkt, se avsnittet nedan.

## Namnservrar eller enstaka poster

Båda vägarna fungerar, men de gör olika saker. Byter du namnservrar flyttar du hela ansvaret för zonen till webbhotellet. Då ska alla poster finnas där, även e-post och verifieringar. Det är enkelt när du vill ha allt på ett ställe, men riskabelt om du har e-posten hos en annan leverantör och inte för över MX-posten.

Behåller du registrarens namnservrar och ändrar enstaka poster har du kontrollen kvar på ett ställe. Då kan webbtrafiken peka mot ett hotell och e-posten mot ett annat, med en MX-post som pekar någon helt annanstans än A-posten.

## TTL förklarar varför ändringen dröjer

Det som brukar kallas DNS-propagering är i praktiken cachar som går ut. Varje resolver som redan har frågat din zon behåller svaret så länge postens TTL anger. En post med TTL 3600 ligger kvar i en timme, en post med TTL 300 i fem minuter.

Det ger två praktiska regler. Sänk TTL i god tid före en planerad flytt, gärna dagen innan, så att den gamla adressen släpps snabbt när du väl byter. Höj den igen efteråt, så att färre uppslagningar belastar namnservrarna. En mycket låg TTL permanent ger fler frågor och långsammare svar för besökarna.

## Vanliga misstag som ger ett tomt svar i webbläsaren

- **Bara en av adresserna fungerar.** A-posten finns för `www` men inte för roten, eller tvärtom.
- **E-posten tystnar efter bytet.** MX-posten blev kvar i den gamla zonen och fördes aldrig över. Mailet studsar inte alltid, det kan bara försvinna.
- **CNAME på ett namn som redan har en A-post.** Då finns två svar på samma fråga och uppslagningen blir oberäknelig.
- **Den gamla A-posten ligger kvar.** Två A-poster mot olika servrar ger besökare som ser olika versioner av sajten.
- **NS bytt utan att zonen flyttats först.** Allt som bara fanns hos den gamla leverantören försvinner i samma stund.
- **För kort väntan.** Du kontrollerar efter två minuter, ser den gamla adressen och ändrar igen. Då skapas nya cacher med den gamla posten.

## Kontrollera uppslagningen innan du lämnar över

Fråga DNS direkt i terminalen i stället för att lita på webbläsarens cache:

```bash
dig +short example.com A
dig +short www.example.com A
dig +short example.com MX
dig +short example.com NS
```

`nslookup` fungerar också om `dig` inte finns. Fråga både roten och `www`, och jämför svaret med IP-adressen du fick från webbhotellet. Kontrollera sedan att sidan laddas över HTTPS. Certifikatet kan i praktiken bara utfärdas när domänen pekar mot rätt server, vilket vi går igenom i guiden om [webbhotell med SSL-certifikat](https://hostbun.cc/artiklar/webbhotell-ssl-certifikat). Skicka också ett testmail till en adress i domänen och svara på det, så att både MX och SPF är med.

## Checklista före och efter ett domänbyte

Före:

- Skriv upp alla poster i den gamla zonen, särskilt MX, TXT och eventuella verifieringsposter.
- Sänk TTL på de poster du ska ändra.
- Kontrollera att du kommer in i registrarens kontrollpanel.

Efter:

- A och AAAA pekar mot rätt server, för både roten och `www`.
- MX pekar mot rätt e-postservrar och SPF-texten finns kvar i TXT.
- HTTPS fungerar utan varning.
- Testmail går fram och kommer fram.
- Adresser du vill behålla svarar fortfarande, vilket vi beskriver i guiden om att [flytta hemsida till nytt webbhotell](https://hostbun.cc/artiklar/flytta-hemsida-nytt-webbhotell).

## Vanliga frågor om DNS-inställningar

**Behöver jag byta namnservrar för att byta webbhotell?** Nej. Det räcker att peka A-posten mot den nya servern. Namnservarbyte är bekvämt när du vill samla allt hos en leverantör, men det är inte ett krav.

**Kan e-posten ligga kvar hos en annan leverantör?** Ja. MX-posten bestämmer vart mailen går och behöver inte peka på samma leverantör som webbplatsen. Läs mer i guiden om [e-post med egen domän](https://hostbun.cc/artiklar/email-egen-doman).

**Hur lång tid tar en ändring?** Så länge postens TTL anger, plus tiden det tar innan varje enskild resolver frågar igen. Ingen kan lova en exakt minut, eftersom cacherna styrs av servrar som redan har svaret.

**Kan jag ha flera A-poster?** Ja, men bara om du verkligen vill fördela trafiken mellan dem. Två A-poster mot olika servrar ger besökare som ser olika versioner av sajten.
